Jag tänker ofta på det där. När jag ser en vuxen människa, kanske i trubbel. Kanske i fruktansvärt trubbel. Och så tänker jag att en mamma har hållt den människan som bebis, snusat, oroat, älskat, funderat - och hade väl aldrig i sina hemskaste mardrömmar kunnat tro...
Det är lugnt. Jag klarar mig alltid.
Jag tänker ofta på det där. När jag ser en vuxen människa, kanske i trubbel. Kanske i fruktansvärt trubbel. Och så tänker jag att en mamma har hållt den människan som bebis, snusat, oroat, älskat, funderat - och hade väl aldrig i sina hemskaste mardrömmar kunnat tro...
SvaraRaderaUsch. Så mörk jag kände mig just.
SvaraRaderaUsch. :-[
SvaraRadera