tisdag 19 januari 2010

Det kanske känns som om vi står stilla.
Men i verkligheten susar vi fram på vårt rymdskepp.

7 kommentarer:

  1. Det är så sant. Tänk om alla insåg det. Det sägs ju att astronauter som varit ut får en ny syn på jorden och oss som befolkar den. Att vi alla bor på samma lilla klot. Att vi borde hålla sams. Och vara rädda om vår lilla blåa planet.

    SvaraRadera
  2. Jag har haft svårt med ljuset en tid, men det håller precis på att tränga igenom litet nu, tror jag... *kramar*

    SvaraRadera
  3. Jag känner mig definitivt starkare nu efter jul. Tack gode gud. Det är påtagligt ljusare också, varje dag, trots att det är mulet mest hela tiden. :-) Snön vi får ha gör ju sitt till ljuskänslan också. :-)

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Diffust dagsljus är inte att förakta. Jag funderar lite; borde vi investera i ljusterapilampor? Borde det inte vara grejhojta för tallkotten???

    SvaraRadera
  6. Jag har aldrig upplevt själva _mörkret_ som ett problem - snarare känns det vilsamt. Men november och december har varit rätt mörka för mig den här vintern.

    SvaraRadera