onsdag 16 december 2009


Döden är ingenting.


Jag har bara gått in i rummet intill.


Jag är jag och du är du.


Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.


Nämn mig vid mitt vanliga invanda namn. Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade. Ändra inte ditt tonfall, håll sorgen borta. Skratta med mig, som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting tillsammans.


Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Be för mig.


Livets mening är densamma som alltid. Ingenting har skett som förändrar detta.


Livet går vidare, därför att det måste gå vidare.


Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap. Jag finns där, alldeles nära. Och jag väntar på min återförening med dig.

6 kommentarer:

  1. Å du... Är inte du agnostiker? Ateist? Fast - det du citerar har ju inget med någon gudlighet att göra. Jag finner också tröst i just de där orden.
    Alltid där, för varandra. Du och jag. Han och jag. Vi alla.

    *kramar*

    SvaraRadera
  2. Nä, ok. Jag förstår. Skönt. Eller inte.

    SvaraRadera